Men okej. För några år sedan läste jag en intervju om mat med Steve Albini. Han säger olika saker i den där intervjun. Bland annat att färdig majonnäs är äckligt jämfört med hemlagad. Det hade kunnat skrivas finare, men det är ju det han menar.

Såg Edward Bloom prata om samma sak i TV också. Känner att jag inte behöver bygga under detta egentligen. Det säger väl säg självt. Klart det måste vara godare.

Jag gick och tänkte på majonnäs ett tag. Det kändes kul att testa. Lagom svårt. Jag förstod att det inte var stånga korv eller så. Det var något helt rimligt.

Elvispen

Jag köpte en elvisp. Den billigaste jag kunde hitta. Var inte helt övertygad om att detta var något jag skulle syssla med. Vispa med understöd av el alltså. Därför kändes den billigaste god nog. Jag väntade mig att den skulle kunna åstadkomma ungefär det jag ville. Det gjorde den. Jag är mycket glad över denna elvisp. Den har förenklat delar av mitt liv. Särskilt de delar som innefattar att vispa matvaror.

Majonnäsen

Jag känner mig lite slö ikväll. Lite vag i konturerna. Ingen skärpa i språket. Men jag kan uttrycka det enkelt: Det är mycket gott med majonnäs. Jag äter oerhörda mängder majonnäs. Nu behärskar jag detta ganska bra. Den majonnäsen jag vispar blir i allmänhet ganska lyckad. Jag äter den lite för snabbt och lite för urskillningslöst.

Smaken av hemlagad majonnäs är 40 till 60 procent bättre än köpt majonnäs. Ids inte använda några adjektiv, försöker vara försiktig med det när det gäller smaker.

Som helhetsupplevelse är majonnäs något mycket starkt för mig. Jag gillar matlagning där jag får omvandla saker. Det vore väl fel att kalla det molekylär matlagning, även om det stämmer i sak. Det har väl med molekyler att göra när man blandar saker och/eller tillför exempelvis värme (jag tycker också om att skålla saker) så att de förändrar konsistens/textur?

Sammanfattningsvis = god smak + trivsam upplevelse. Dessutom är det förvånansvärt enkelt.

Betyg: 4/5

Jag började för en tid sedan att träna. Redan från början kände jag en stark drift att köpa en flaska med kombinerat tvål och schampo. Jag ville att den skulle ligga tillsammans med mina inneskor som en fast beståndsdel i jympapåsen. Egentligen visste jag omedelbart att jag skulle köpa en flaska Dubbeldusch.

Dubbeldusch Fresh

I butiken fanns det tre olika flaskor med Dubbeldusch. Jag valde den blå. Den hette Fresh. Det var inte därför jag valde den. Jag vet inte varför. Kanske var det ändå för att den hette Fresh. I någon mening verkar det logiskt.

Jag visste hur det skulle kännas att tvätta sig med Dubbeldusch. Kroppen blir både torr och lite kladdig. Uttorkad, men man känner ändå att ett medel tillförts. Håret blir också torrt. Och livlöst. Men det gör mig inte så mycket. Det gör varken till eller från om mitt hår känns levande eller ej.

Det här med huden är väl värre. Samtidigt var det just den upplevelsen jag var ute efter. Även om den innebär visst obehag blir den också en tydlig association till en svunnen tid. Minnena av just den tiden innebär visserligen också visst obehag. Varför jag vill återuppleva det vet jag inte. Måste man veta allt?

Avväganden

Jag ska inte hacka på Dubbeldusch. Då kommer det här inlägget bara att fastna i deras bevakningstjänst för sociala medier och någon Business Intelligence-människa på Dubbeldusch-företaget kommer att surfa in här och skriva en klanderfri kommentar som jag inte kommer veta hur jag ska hantera. (Bäste Business Intelligence-människa: Jag saknar inflytande. Ingen läser den här bloggen. Bemöda er inte. Det här inlägget handlar nog inte ens om era produkter egentligen).

Det är en absurd idé att kombinera ett rengöringsmedel för hår med ett för hud. Jag tänker att hud och hår är oförenliga storheter. Därför kan jag inte sätta ett rättvist betyg på Dubbeldusch som produkt. Men det är inte heller mitt syfte.

Det är också svårt att ge ett omdöme om upplevelsen som helhet. Dubbeldusch skänker både svåra och motstridiga känslor. Men till stor del ger det tillfredsställelse.

Dessutom är det ganska praktiskt att bära med sig tvål och schampo i en och samma flaska.

Betyg: 2/5

Det fyller mig med en ren sorts glädje. Jag vet att den glädjen enbart har att göra med min kropp. Den är kemisk. Den gör mig till kemi. Men den känns äkta. Det tror jag innebär att den är äkta. Äkta glädje. Även om jag egentligen tycker att det är idiotiskt att säga saker som att människor som mår dåligt blir bättre om de skärper sig och börjar springa lite i stället.

Träningskort

Eftersom det i någon mening är vinter nu har jag köpt ett träningskort på Friskis. Friskis är rätt för mig. Jag har sprungit en del på löpband, testat gåmaskin, gymmat en del. Det är ett bra ställe. Jag känner mig relativt normal där.

I onsdags tränade jag för första gången i mitt liv ett gruppass. Jag hade fått för mig att spinning skulle kunna vara något för mig. Jag vill ändå svettas och bli trött. Men allt som liknar dans gör mig nervös. Trots att jag tycker om att dansa (det är lite sorgligt). Därför kändes det fint att cykla.

Först och främst måste jag säga att spinning är en utmärkt träningsform. Jag blev mycket trött och svettig. Det var en bra ledare. Hon var rak och allvarlig. Det blev aldrig käckt. Vi cyklade i takt till musiken. Det var en fin blandning av människor. Alla var där för att cykla. Det var stillsamt och allvarsamt. Efteråt stretchade vi. Jag uppskattade mycket att göra detta tillsammans. Det var fint att kunna härma ledarens rörelser när vi skulle stretcha. Jag tycker att stretching kan vara svårt.

Avväganden

Om jag skulle bedöma spinning enbart som träningsform, skulle betyget bli högt. Jag är övertygad om att detta kommer att bli en del av mitt liv. Men här vill jag gärna sätta ett betyg utifrån företeelsen som helhet, och jämföra den med allt annat. Det innebär att jag även måste väga in saker som i relation till själva träningen känns helt okej; musiken (tysk euro), att röra sig i takt ihop med andra människor, att cykla länge utan att komma nånvart (känsla av meningslöshet). I relation till livet som helhet känns dessa inslag mer problematiska. Det innebär att spinning inte kan få mer än ett mycket högt medelbetyg.

Betyg: 3/5

Jag ska vara ärlig. Skorna kostade 2 700 kronor. Det här är de dyraste skorna jag ägt.

Bara det är ju ångestframkallande. Jag gick tillbaks några gånger till affären och testade andra storlekar. Hur skulle jag veta vilka som var lagom? Vilka kändes bäst? Vad känns egentligen bra, rent allmänt?

Om att gå in ett par skor

Jag började gå in dem och trodde att jag skulle få ont. Först fick jag skavsår. Men det gick över på någon dag. Det här är helt sant. Jag skriver inte det här bara för att det är stressande att köpa skor för 2 700. Jag skriver inte det här bara för att det ska kännas värt det. Jag har burit de här skorna varje dag sedan jag köpte dem.

Det här är helt ärligt de bästa skorna jag ägt. De är oerhört snygga och oerhört bekväma. Den enda nackdelen är det här med att kängor är trendiga just nu. Det betyder att jag kommer att använda dessa skor i högst två år. Inte i femton år, som de genuina kängälskarna påstår att de här skorna håller.

Vintern om två år kommer jag istället att gå i loafers med tofs, fotbollsskor, eller vadsomhelst som då kan tänkas vara trendigt.

Betyg: 4/5